Star Trek och en kopp kaffe, Löfbergs Lila, för jag hatar oväntade besök men älskar en perfekt kopp varje gång. Nu är vi på mammas gata, baby!

Nördar vid Moviezine samtidigt som min filmsamling med Freddy Kreuger snurrar i dvd-spelaren. Saken är den att det spelar ingen roll om det är från -84, it's scary as fucking hell anyway. Jag menar... De är inte sparsamma på varesig blodet eller intensiv filmmusik. Något område de gärna håller igen på är väl trovärdigheten hos skådespelarna. Johnny Depp är kung, no question. Men Heather Langenkamp agerar sämre än vad jag hade gjort om jag varit hög och haft en jävla tunna över huvudet. Enligt IMDB har hon sagt att hon bara agerar vid sidan om av sitt vardagsliv... Så bra, keep it that way.

Ja, kanske har ni sett reklamen... Kanske har ni inte? Saken är i alla fall den att True Talent är ett nytt program som har premiär, den 23 augusti, på trean. I reklamen så klargör i varje fall Pernilla Andersson, Danny Saucedo och Tommy Körberg att de ger fullständigt fan hur personen ser ut så länge personen i fråga har bra röst. Så okej, jag antar att detta programmet ska få folk att öppna upp ögonen för människor som kan anses som ganska fula och det går tydligen bra att de har utstrålning som en död katt, så länge de sjunger bra. Under tiden de klargör detta i reklamen så spelar de Rolling In the Deep med Adele, som enligt Vogue är för fet, så feta människor accepteras också... Jag försökte liksom läsa mellan raderna där. Budskapet är väl att inte dömma en bok efter sitt omslag, typ som i vilken jävla Disney-film som helst.

Det som oroar mig över det här programmet är hur lätt det kan tappa sin innebörd och därmed floppa. Vinner någon som är en sjua och uppåt(vi känner alla till skalan 1 - 10), så blir det hela plötsligt meningslöst. Då kan vi liksom lika gärna zappa tillbaka till fyran och kolla Idol. Vinner någon som ser ut som Susan Boyle, då är vi på mammas gata... Då kan det här bli succé.

Jag får väl äta upp det jag sa tidigare... Det blev inga stordåd idag i alla fall, 0 - 0. Så vad gjorde jag för att trösta mig själv? Nej, jag åt inte och jag shoppade inte heller... Men jag köpte film, ganska så jävla mycket film. Den personen som sa att pengar och materialism inte gör en lycklig var en fattig jävel som enbart inte visste hur han skulle spendera sina pengar. Att pengar inte gör en lycklig, det är bara en lögn vi säger till de fattiga för att de inte ska revoltera. Eller hur?

Detta är enbart några av dem filmer som jag la i den virituella varukorgen... När jag sedan plockade ihop kollaget här nedanför, så insåg jag mönstret i filmerna jag köper. Överlag är det actionfilmer, eller hur? Nja, jag är noga med vad jag väljer för komedi-filmer. Buskishumor, tonårshumor och Adam Sandler går fett bort, det kan jag säga. Jag väljer kvalitétshumor som Napoleon Dynamite och Old School. Tja, vad sa vi om tonårshumorn? Men när jag ändå babblar om tonårshumor så kan jag berätta att jag hatar, jag menar hatar, tonårsfilmer. Filmerna är fyllda med fånigt drama som jag kräks på. Clichéerna är omåttliga och snälla, kan det inte sluta oväntat någon gång? Helst vill jag att den där töntiga tjejen som raggar på den coola killen får HIV efter deras omtalade jävla prom-night eller att någon får en jättekiwi i huvudet... Där har vi stories att jobba vidare på! Ska jag se drama ska jag se något fruktansvärt drama, gärna då de skjuter varandra i bröstkorgen och hoppar mellan bilar. Blod, svett och tårar för fan! Inte pom-poms, high-school och skådespelare som ska föreställa sjutton men är 30 bast. Usch.

Efter att ha socialiserat ytterligare så känner jag att det är på god tid att jag får ha en egen jävla filmkväll... Det finns nästan aldrig någon som ser det storslagna i alla filmer, som jag ser. Men är det någon film jag älskar så är det Gladiator. Det är antagligen min absoluta favoritfilm och jag tvivlar på att någon kommer att ersätta den, någonsin. Den har ju liksom allt det där som en film ska ha... Joaquin Phoenix, blod, förfining av verkligheten och incestiösa förhållanden. Fantastiskt! Så ikväll blir det Gladiator, Hotel Rwanda och Maffiabröder.

Ingen jävla romantisk komedi film-skit. Jag vet att dessa filmer jag ska se också är förfinade av Hollywood, men de är åtminstone inte en bunke full med geggigt, rosa fluff... Eller något. Är det något jag avskyr så är det romantiska komedier. Fuck me, Seth Rogan och Katherine Heighl skulle aldrig hålla ihop i den riktiga världen om man iscensatte På Smällen. Sen är det väldigt osannolikt att två främlingar som Cameron Diaz och Kate Winslet, i The Holiday, skulle byta kontinenter och liv över internet... Hade det varit på riktigt så hade Kate Winslet varit en 53-årig gammal gubbe, med ett brottsregister längre än de åtalade i Nürnbergs tillsammans, som lurat över Diaz till en mysig stuga utanför London och gömt henne i ett skjul i tio år för att ha våldsex med henne mot hennes vilja. Just sayin'.

Förresten... Visste ni att de verkliga gladiatorerna i antika Rom faktiskt inte alls hade en kropp som Russel Crowe? Näe, det var lite småfeta till fördel för att tåla lite knivstick och sådant. Fast ärligt talat så gjorde Hollywood rätt i att förfina den biten. Vem fan hade tagit Jack Black seriöst i ett sådant här scenario liksom? Ingen. Inte ens den personen som anmälde Grotesco, Bögarnas Fel, för hets mot folkgrupp hade tagit det seriöst. Ingen alltså.

Morgonkaffet... Check! Genomgång av almanackan... Check! Frågan är enbart hur jag ska hinna med allt, för det lär jag inte göra. Men nu har jag i alla fall min första lediga dag, ja eller första och första, nästan första i alla fall. Hur firar man det? Inte med att åka utomlands i alla fall... Jag får vänta till jul då Filippinerna väntar, sedan i Februari bär det av till Österrike och därefter kanske till ett annat ställe framåt våren. Men om det är någonstans jag vill åka så är det ta mig fan till Brygge. Vad fan är Brygge tänker ni? Se In Bruges så kommer ni antagligen bli lika kära som mig (Det är i Belgien).

Förstår ni hur häftigt det vore att ha varit på samma hotell som Colin Farrell? Brendan Gleeson? Sen sist men inte minst... Ralph Fiennes? Allas vår store Voldemort (ja, jag sa det!)! Så om ni inte har sett filmen heller så får det bli dagens filmtips, för den är... Storslagen och en av mina absoluta favoritfilmer. Den krigar med bl a Crash och Gladiator i toppen. Storslaget.

Idag blir det en tvättäkta slappis-dag. På en lördag undrar ni? Ja, på en jävla lördag... Som jag har längtat efter att ha ett rejält jävla filmmaraton, äta orimligt mycket och vara osocial. Så vad ska jag se på idag? Grejen är den att jag har en massa filmer i hyllan som är ganska tragiska och kanske inte något man vill se när det känns som att ens hjärna har skrumpnat. Lite lättsamt, med skojiga färger blir det idag istället. Mulan, Kejsarens Nya Stil, Ice Age och antagligen lite De tre vännerna och Jerry blir det. Just nu är jag inne i den scenen då Mulan tänder massa ljus vid sina förfäder och is preparing to do some ass-kicking in the army.

Något jag dock hatar med Disney är att de ofta gör totalt meningslösa och oengagerande uppföljare. För fan... Jag kommer ihåg när jag själv var yngre och nästan grät för att jag ville se om Jasmin och Aladdin skulle skaffa barn och om Quasimodo, den fule fan, ändå kunde hitta någon som kunde tänka sig att stirra på hans fula tryne i ett par år eller så. Disney filmer är fantastiska och orealistiska som dem är. Gör då ta mig fan dem inte ännu värre då Quasimodo blir tillsammans med ett bombnedslag och att Esmeralda helt plötsligt efter Frollos död verkar vara jättelycklig i 1400-talets hårda och zigenarfientliga Frankrike. Näe, ingen av dessa uppföljare är något att hänga i julgranen... Mer i en takfläkt med en snara i såna fall.

"Det är krig nu! Vi har inte tid med den här lilla diskussionen, du hade kunnat bli prickad för det där mitt i turbanen!"

Min kväll är faktiskt räddad. Men in Black II, säger jag bara. Det är när jag ser såna här filmer som jag inser att jag inte är så sjuk i alla fall. Rymdvarelser, kostymer och en talande pug är de mest grundliga ingredienserna för att få till en bra film.

Jag ska tala om en sak, jag har ändå färdats genom hela mitt liv och tyckt att jag har varit ganska badass. Alltid har jag ätit gurkan på cheeseburgaren, aldrig stängt av skräckfilm för att jag tyckt att den var för läskig och så har jag sönder saker när jag är arg. Vad som fick mig att förstå annat var när jag angrep Tex Mex salsan, Medium, för ett par minuter sedan. För Tex Mex Medium är tortyr. Jag vet... Då undrar ni om jag ens kan äta Ica's sötsura sås som 50-talister använder när de vill göra en paj exotisk, och det är fan knappt. Stark mat är tortyr. Men vi människor är ju masochister så jag ska återvända till salsan nu.

(Nu kom det här inlägget upp senare än tänk, igårkväll faktiskt, men det är för att mitt internet verkar vara en town-whore och horar ut sig till andra internet användare i kvarteret... 8 Mbit/s? More like 0,25 Kbit/s...)

Ebba Grön, Gym Class Heroes, Queen och Disturbed osv... Jag har i princip alltid haft en otroligt bred musiksmak. När Malena Ernman uppträdde med La Voix i Eurovision så kräktes jag inte och inte heller har jag något emot mindre finstämmig musik som Sex Pistols. Men om det är något jag är mer inne på nu, så är det indierock, -pop och en hel del folk. Sen är ju det där med att placera band i olika fack tydligen så otroligt jävla känsligt, säger jag att Simple Plan är powerpop så är det något skogsmongo som i princip avlider av ilska för att de tydligen är skatepunk. Så bara för att sudda ut de där fåniga protesterna så föreslår jag något totalt urlöjligt istället... Allt här nedanför är Death Metal. Jag föreslår att ni lyssnar lite i alla fall... Men självfallet uppskattar inte alla bra musik! Vissa lyssnar gärna på hjärndöda texter där de sjunger om hur she accidentally slip fall on my dick och she turned around and gave that big booty a smack, till exempel. Men eftersom majoriteten av ungdomar idag verkar vara hjärndöda precis som texterna i somliga låtar, så ska vi inte vara förvånade över vilka låtar det är som toppar listan idag... Säger hon som gärna lyssnar på hur Petter gör guld av sin pille.

 

 

My Ship Isn't Pretty - Kings of Convenience

Boys of today write lines on walls in the streets at night, in suburbs of cities with no name.
Is this destruction or just quiet protest against loneliness?

 

 

Naïve - The Kooks

Such an ugly thing, someone so beautiful.
And everytime you're on his side.

Vaporize - Broken Bells

So if you want to follow me you should know, I was lost then and I am lost now
and I doubt I'll ever know which way to go.

 

 

Our Swords - Band of Horses

Count on us all stepping on our own toes, count on us all follow our own swords tonight.

 

 

Spanish Sahara - Foals

Now the waves they drag you down, carry you to broken ground.
Though I find you in the sand, wipe you clean with dirty hands.

Goddagens! Sitter i skolan just nu, och väntar på att en föreläsning ska börja. Den håller visserligen på under två timmar, men man får en bok och 300 kr att investera i aktier... Och det är ju inte helt fel! För att fördriva tiden så lyssnar jag på Maroon 5, magi kallas den musiken de utövar. Ren jävla magi!

Ett av de bästa jävla albumen någonsin, ren magi och nostalgi!

Har ni någonsin dagar som är fyllda av måsten? Dagar som är så jävla uttömda på energi? Välkommen till mina söndagar folket. Mina söndagar är där överblivna sysslor läggs, den dagen då jag är som mest sur och trött och är som en inflammerad fast nödvändig blindtarm för mig. Om ni inte förstod den sista liknelsen, så tänk på Sveriges förhållande till Skåne.

Nu ska jag försöka plugga lite franska och sedan varva med matte. Började förresten kollade på Californication idag, jävligt skön serie! Känns som om att hela min pinsamma Sex and the City period kanske går över nu, pinsamt! Vet inte varför, men jag sjönk aldrig så lågt att jag såg filmerna i alla fall. Varför tycker jag att Sex and the City är pinsamt? Vi har alla våra principer, somliga säger inte fula ord och andra lägger alltid i toapapper i toaletten innan de gör nummer två. Jag skrattar åt amerikanska clichéer och chickflicks, that's just how I roll.

"You’re looking at me like I just finger-banged your cat."

Just nu kollar jag på CSI New York, och hur kommer det sig att allt är så spännande på film och tv? Allt verkar bara falla på plats för att saker ska sluta i kaos eller helt perfekt. Men jag antar att det är så i vår värld också, vi kanske bara inte lägger märke till dem. Nu när jag ändå är ute på djupt vatten och vimsar... Jag har alltid drömt om att vara med i en rättsal och peka, gestikulera och skrika så att spottet flyger på den anklagade i vittnesbåset. Att höra röster höjas, domaren som ber mig hålla käften och trycka ner den anklagade tills de börjar böla som ett litet barn och erkänner. Men jag kan ju säga att jag aldrig skulle vilja ha Jack Nicholson i mitt vittnesbås om jag ska ifrågasätta honom. Skulle jag möta den typen av människa och på något sätt försöka mana fram ett erkännande... Nja, jag skulle nog förvandlas till Chris Cocker och vinner man något på det? Kanske inte, i bästa fall blir man den mest kända bögen på youtube. Men det är väl inte riktigt det jag har tänkt att åstadkomma med min framtida karriär.