Handlingsförlamning
Godnatt är antagligen inte något speciellt bra sätt att börja ett inlägg med... Men vad skulle vara mer lägligt under den här tidpunkten av "dagen"? Om lite mindre än ett dygn börjar min avfärd mot Filippinera. Ända sedan jag var en liten knodd har jag åkt dit och firat jul + nyår vartannat år och det är lika fantastiskt varje gång. Det är en sådan grej man inte kan sätta fingret på, men det är samma procedur varje gång... Vi blir hämtade på flygplatsen av en av mammas bröder, min kusin, mormor och ett par andra släktingar. Omfamningar utbyts och vi börjar åka från flygplatsen i Manila... till vårt hem. Men innan dess hinner jag spy i bilen, oftast i en plastpåse, få andningssvårigheter på grund av min fjantiga astma som inte klarar av lite kolväten på grund av de dåligt filtrerade avgaserna. Mamma brukar tvinga i mig något att äta efter att jag har kräkts och lite att dricka, detta spyr jag upp igen... Ungefär så håller det på under resan hem.
Nåväl, är jag förberedd inför resan? N-E-J. Liksom alla andra gånger jag ska iväg börjar jag mer än gärna packa ett par timmar precis innan avfärd. Detta är ett utmärkt handlingssätt om man vill ha det överjävligt stressigt och tycker att det är trevligt att glömma tandborstar och sådant som inte alls är nödvändigt. Så, eftersom jag är konservativ när det handlar om förändringar över hur jag utför sysslor och allmänt hur jag lever mitt liv så kommer det att bli precis likadant i år. Seghet eller stabilitet? Svaret känns ganska uppenbart.
Klockan är halv tre och allt är ALLT annat än väl. Godnatt.
Kommentarer
Trackback
