Fight Club. Riktigt bra film. You're not your job. You're not how much money you have in the bank. You're not the car you drive. You're not the contents of your wallet. You're not your fucking khakis. You're the all-singing, all-dancing crap of the world. Fast vi vet ju alla att det inte är så, eller hur? Jag vill inte vara för ingående, för jag vill inte förstöra denna otroligt bra filmen för er... Men låt oss säga att vi tog bort alla de där sakerna, de materiella tingen, som identifierar dig som person.

Den där kameran, för du älskar att fotografera. Borta.
Den där bandtröjan, för du älskar Guns N' Roses eller dylikt. Borta.
De där speciellt utvalda stearinljusen, för du älskar inredning. Borta.
Den där boksamlingen, för du älskar klassisk litteratur. Borta.
Allt du äger, som du älskar. Borta.

Vad har du kvar? Vad är du? Jag ser det såhär... Du är egentligen inte dina grejer, inte precis i alla fall, du är summan av allt du gör. Men resulterar inte det i sin tur i, kryptoniten i det här fallet, material?

Du har jobbat hårt, så nu har du pengar → Material
Om inte vilken bil du kör definierar vem du är... Vad gör det då? Vad är du? För att kunna se summan av allt du gör, t ex jobbat hårt eller inte gjort det för den delen, speglar vi det i material eller avsaknaden av det. Är du inte då dina saker? Låt mig citera Tyler Durden(Brad Pitt) från filmen, The things you own end up owning you.

Kärlek, vänskap och familj... Ja, jag visste att ni skulle dra till med den visan. Den är ju populär och ett never-ending koncept i de flesta filmer. We'll always have love. Självklart finns det, men det identifierar väl fortfarande inte dig? Så vad jag egentligen vill komma fram till att vi alla människor är materialister, alla. Spoilers, när Edward Norton i Fight Club helt plötsligt slutade att bry sig om det där ägnade han sig åt kriminella gärningar som, ja, identifierade honom som person då frukten av det hela blev förstörda kreditbolag och hjärntvättade människor. Materialism kan hålla oss i schack precis som det kan få oss att begå brott i dess syfte, för att motverka och tillfredsställa det.

Jag tror att om man ska dra en lite onoggrann linje över detta så är vi våra saker. Du är bilen du kör, pengarna på banken och ditt jobb. För allt det där är produkten av dina handlingar. Du är allt det där. Rätta mig gärna om jag har fel. Men jag tror att vi alla har ett hål i våra hjärtan som behöver fyllas med dyra saker, material, som identifierar oss som personer. Kanske har jag ett svart och ett ihåligt hjärta som behöver fyllas, eller har jag en självinsikt som många saknar, eller som jag inte visste att folk hade.

Brinner mitt hem upp, kommer jag att köpa nya saker som identifierar mig.
Kraschar jag min bil, kommer jag att köpa en ny bil som identifierar mig.
Försvinner mina saker som representerar allt jag har gjort, och jag inte förnyar det... Försvinner jag. Eller?