För att tona ner helgen så slaggar jag i sängen med en film. Amores Perros som skall vara ett mexikanskt mästerverk, som blivit Oscarsnominerat. Jag tycker att det är lite sorgligt hur de flesta enbart ser på amerikanska filmer... Ifall man ska se en film med ett par kompisar och man nämner att den är(tja, vilken nationalitet som helst egentligen som inte är brittisk eller amerikansk)... nederländsk till exempel, då blir det ett jäkla liv.

Kung Fu Soccer hette en film som gick på TV 1000 Action idag... Jag fullkomligt älskar hur andra nationaliteter gör något helt annat av sina filmer än vad amerikanarna gör. Det är så jävla roligt! Sen tror jag ju inte på hela konceptet att man kan förena Kung Fu med fotboll, men kineserna kan göra vad som helst har jag märkt. Till och med bli en stormakt på nolltid, det ni!

Tillbaka till filmen... Trailern fångade mig genast, och jag var bara tvungen att köpa den. Av att dömma av trailern så verkar det förekomma en del sexscener med Gael García Bernal... Det kan jag leva med av någon anledning.

Love is a bitch.

Jag är sjuk... Men jag älskar livet ändå. Coca Cola, Nutella och Mr Bean's Holiday. Living the dream, guys... Living the ultimate dream. Imorgon bär det av till Blekinge på lite födelsedagskalas hos mina farföräldrar, vilket blir trevligt på grund av många olika anledningar. Släktingar, sällskapsspel och mat. Har jag berättat att jag älskar mat?

Videon här nedanför är enastående. Folk som inte tycker om Mr Bean har ingen humor och borde bli lobotmerade. Argument? Nja, jag är fanatiker.

Multi-tasking är inte någon av mina starka sidor och det har varit det enda jag har hållt på med de senaste dagarna av lovet känns det som. Denna dagen har jag fyllt med Star Trek, Paul och The Big Bang Theory i kombination med groteskt mycket kaffe och te... Allt i syfte för att bota min förkylning, för imorgon börjar skolan. Jag kommer inte ihåg senaste gången jag var sjuk eller halv-dan som nu... Fan, jag har ju haft ett immunförsvar lika starkt som skiten de röker i Pineapple Express liksom. Lägg mig i en kuvös, det här funkar inte.

Fight Club. Riktigt bra film. You're not your job. You're not how much money you have in the bank. You're not the car you drive. You're not the contents of your wallet. You're not your fucking khakis. You're the all-singing, all-dancing crap of the world. Fast vi vet ju alla att det inte är så, eller hur? Jag vill inte vara för ingående, för jag vill inte förstöra denna otroligt bra filmen för er... Men låt oss säga att vi tog bort alla de där sakerna, de materiella tingen, som identifierar dig som person.

Den där kameran, för du älskar att fotografera. Borta.
Den där bandtröjan, för du älskar Guns N' Roses eller dylikt. Borta.
De där speciellt utvalda stearinljusen, för du älskar inredning. Borta.
Den där boksamlingen, för du älskar klassisk litteratur. Borta.
Allt du äger, som du älskar. Borta.

Vad har du kvar? Vad är du? Jag ser det såhär... Du är egentligen inte dina grejer, inte precis i alla fall, du är summan av allt du gör. Men resulterar inte det i sin tur i, kryptoniten i det här fallet, material?

Du har jobbat hårt, så nu har du pengar → Material
Om inte vilken bil du kör definierar vem du är... Vad gör det då? Vad är du? För att kunna se summan av allt du gör, t ex jobbat hårt eller inte gjort det för den delen, speglar vi det i material eller avsaknaden av det. Är du inte då dina saker? Låt mig citera Tyler Durden(Brad Pitt) från filmen, The things you own end up owning you.

Kärlek, vänskap och familj... Ja, jag visste att ni skulle dra till med den visan. Den är ju populär och ett never-ending koncept i de flesta filmer. We'll always have love. Självklart finns det, men det identifierar väl fortfarande inte dig? Så vad jag egentligen vill komma fram till att vi alla människor är materialister, alla. Spoilers, när Edward Norton i Fight Club helt plötsligt slutade att bry sig om det där ägnade han sig åt kriminella gärningar som, ja, identifierade honom som person då frukten av det hela blev förstörda kreditbolag och hjärntvättade människor. Materialism kan hålla oss i schack precis som det kan få oss att begå brott i dess syfte, för att motverka och tillfredsställa det.

Jag tror att om man ska dra en lite onoggrann linje över detta så är vi våra saker. Du är bilen du kör, pengarna på banken och ditt jobb. För allt det där är produkten av dina handlingar. Du är allt det där. Rätta mig gärna om jag har fel. Men jag tror att vi alla har ett hål i våra hjärtan som behöver fyllas med dyra saker, material, som identifierar oss som personer. Kanske har jag ett svart och ett ihåligt hjärta som behöver fyllas, eller har jag en självinsikt som många saknar, eller som jag inte visste att folk hade.

Brinner mitt hem upp, kommer jag att köpa nya saker som identifierar mig.
Kraschar jag min bil, kommer jag att köpa en ny bil som identifierar mig.
Försvinner mina saker som representerar allt jag har gjort, och jag inte förnyar det... Försvinner jag. Eller?

Som ni ser på bilden så var Maria fettagg på en filmkväll igår, så igår blev det filmkväll. Vi skrattade oss igenom Anchorman och Old School bland annat... Jag åt av hennes godis, åt mer av hennes godis och tog av hennes läsk, så det rullade på som vanligt helt enkelt.

Nu håller jag mig inomhus för det är någon jävel som klipper gräset ute. Jag är allergisk mot gräs och hatar även doften av nyklippt allergi på den tidiga förmiddagen. Sedan blir det Terror på Elm Street maraton hos Matilda... Faktum är att, ja, jag kommer att skita på mig. Inte hon dock, den bruden har balls of steel... Det kan jag berätta för er!

Det är enbart märkligt. Efter kräftskivan igår så är det klart att jag fattar att jag kommer lukta kräftor om händerna i ett sekel... Men jag har fått som några konstiga spetor. De gör ont, jävligt ont.

Nu blir det kaffe, mycket kaffe, för jag ska städa... Det kan jag enbart göra när jag är hög på koffein.

Star Trek och en kopp kaffe, Löfbergs Lila, för jag hatar oväntade besök men älskar en perfekt kopp varje gång. Nu är vi på mammas gata, baby!

Jag börjar bli irriterad. Även om man påminner sig om vissa saker så verkar man aldrig få dem gjorda... För somliga kan det vara att boka träff med den där kompisen man egentligen inte vill träffa(men tvingas underhålla, för att det inte ska bli någon revolt), lyfta på röven och koka ihop något istället för att käka Findus eller ta bort den där Facebook-vännen som uppdaterar när personen i fråga tar en kopp jävla kaffe. Men för mig handlar det om att installera min Apple Time Capsule... Jag fick den i julas, och efter så lång tid lär den väl vara antik när vi pratar om teknologi.

Ibland är man bara för lat.

Alltid, och då menar jag alltid, när jag är med Maria så äter vi. Vi äter alltid och om vi mot förmodan inte äter... Så tänker vi på vad vi ska äta eller så ordnar vi ihop något. Denna gången halverade vi dock på vaniljen till vaniljkesellan(ja, ni hör ju hur dumt det låter?) och dubblerade mängden kesella, för förra gången gav vi over-kill en ny innebörd. Saken är den att... Tillsätt inte mer vanilj, för det spelar ingen roll. Kvoten av vaniljsmak är liksom redan fylld. Det är som att försöka vispa en smet i en för liten skål, det är bara slöseri med smet när skiten väl flyger åt alla håll... Eller något.

Ja, kycklingsalladen var värd att ta tre kort på. För att äta den är som att få smaka en liten bit av himlen, vilket är ganska så jävla schysst. Nu lyssnar jag på System Of a Down, det tar mig tillbaka till den tiden på högstadiet då ekvationer som X - (9 - 11) = 2 var för komplicerade för somliga och då första Twilight filmen hade premiär. The horror...

Drar iväg till Maria för en filmspäckad dag. Vad står på listan? American Psycho, Crank, Maffiabröder och Transporter 2. Igår så slaktade jag lite tid genom att smygkika på American Psycho och jag vet... Har du inte redan sett den? Nej och det beror på att filmer som jag har höga förväntningar av måste jag köpa, och nu har det blivit av. I varje fall verkar den förbannat bra och Christian Bale är oerhört övertygande av det jag har sett.

Jag lär väl göra någon långsökt djupanalys av filmen senare... Lika relevant som Håkan Juholts snack, men fuck it, jag tänker göra det i alla fall. Nu tar jag på mig ett ansikte och går till Maria, för cykeln har fått punka. Ungjävlar.

Nördar vid Moviezine samtidigt som min filmsamling med Freddy Kreuger snurrar i dvd-spelaren. Saken är den att det spelar ingen roll om det är från -84, it's scary as fucking hell anyway. Jag menar... De är inte sparsamma på varesig blodet eller intensiv filmmusik. Något område de gärna håller igen på är väl trovärdigheten hos skådespelarna. Johnny Depp är kung, no question. Men Heather Langenkamp agerar sämre än vad jag hade gjort om jag varit hög och haft en jävla tunna över huvudet. Enligt IMDB har hon sagt att hon bara agerar vid sidan om av sitt vardagsliv... Så bra, keep it that way.

Vad ni ser här ovanför var Marias och mitt ihopkok från gårkvällen. Kesella, blåbär och alldeles för mycket vanilj. All den vaniljen vi använde till detta hade fan räckt till sextusenåttiotvå stycken pannacotta... Just sayin'. Till det blev det Transporter och Mulan. Epic film night.

När jag skulle ta bussen hem från Växjö idag spöregnade det... Änglarna liksom kräktes på en, och det var busschauffören noga med att påpeka när jag klev på bussen. "Vad våt du är!" utbrast han och skannade mig från topp till tå. Liksom... Vad fan svarar man på en sådan sak? Obekväkmt, ytterst obekvämt.

För första gången på ett väldigt tag (förrförra helgen) så var jag i stora staden Växjö. Efter förra gången jag var där så har jag insett att jag måste byta pizzeria att äta på. Det var under Karl-Oskar dagarna och jag skäms lite såhär efteråt kan jag säga... Nej, jag tänker inte bjuda på det eller ta det med en klackspark. Nej!

Mamma och jag traskade runt på stan en stund och det blev käk, kläder och saker som jag egentligen inte behöver men vill ha... Mest för att jag kan. Vad jag dock avskyr med att gå i gallerior osvosv är alla dessa gamla jävla kärringar, som parkerar med sina rollatorer och rullväskor mitt i gången och går som om någon skjutit dem i knäskålarna. Fan, ni tidiga 40-talister (talar även till de envisa 30-talisterna som hänger kvar) som gör på detta viset... Köp en ny höftkula om ni ska dra runt framför mig. Annars så... Muttrar jag väl gamla kärring i förbifarten eller något... Så passa er!

Med den hittelönen så känns det som att föräldrarna var ganska tacksamma över att fanskapet hade rymt... Liksom, runt 17:50 kostar en sådan! Är det vad er kanin är värd? 17:50 svenska kronor? Fuck it, I want your soul.

En chokladkaka? Jag ska ge er en lårkaka, otacksamma jävlar.

Hur som helst... Hoppas att barnet(jag hoppas att det är ett barn) får tillbaka sin kanin. Hade en precis likadan som i beskrivningen, den rymde dock aldrig utan blev åtta jävla år. Fattar ni? Åtta jävla år!

När jag inte har lagat mat eller bakat på ett tag, så får jag spelet... Det kliar liksom i fingrarna och jag blir rastlös. Jag är medveten om att det låter fånigt, för det är det också. Innan sommarlovet så höll jag inte alls på med något i köket, förutom att äta saker jag inte själv hade lagat. Men när man får välja mellan liv eller död, dvs. laga mat eller svälta, så måste man anpassa sig.

Denna busenkla(hur snuskigt fånigt lät inte det?) choklad-nöt-saken slängde jag ihop idag. Det är så enkelt som det ser ut, faktiskt. Smält bara den mängden choklad du vill ha i ett vattenbad, hacka så mycket nötter du vill ha i... Häll därefter bara över chokladen på nötterna och låt det stelna. Vad för typ av nötter du vill ha bestämmer du själv och även vad för choklad. Jag använde hasselnötter och mandel, sedan 70%-ig bakchoklad... Fast jag strödde över råsocker på det, för jag är en liten gottegris. Detta är i alla fall så enkelt att till och med en hjärndöd sköldpadda skulle kunna göra det. Jag lovar!

Ja, kanske har ni sett reklamen... Kanske har ni inte? Saken är i alla fall den att True Talent är ett nytt program som har premiär, den 23 augusti, på trean. I reklamen så klargör i varje fall Pernilla Andersson, Danny Saucedo och Tommy Körberg att de ger fullständigt fan hur personen ser ut så länge personen i fråga har bra röst. Så okej, jag antar att detta programmet ska få folk att öppna upp ögonen för människor som kan anses som ganska fula och det går tydligen bra att de har utstrålning som en död katt, så länge de sjunger bra. Under tiden de klargör detta i reklamen så spelar de Rolling In the Deep med Adele, som enligt Vogue är för fet, så feta människor accepteras också... Jag försökte liksom läsa mellan raderna där. Budskapet är väl att inte dömma en bok efter sitt omslag, typ som i vilken jävla Disney-film som helst.

Det som oroar mig över det här programmet är hur lätt det kan tappa sin innebörd och därmed floppa. Vinner någon som är en sjua och uppåt(vi känner alla till skalan 1 - 10), så blir det hela plötsligt meningslöst. Då kan vi liksom lika gärna zappa tillbaka till fyran och kolla Idol. Vinner någon som ser ut som Susan Boyle, då är vi på mammas gata... Då kan det här bli succé.

Farmen Afrika. Det här var tiden då det var kvalité på skit-tv, jag saknar det...

Jag får väl äta upp det jag sa tidigare... Det blev inga stordåd idag i alla fall, 0 - 0. Så vad gjorde jag för att trösta mig själv? Nej, jag åt inte och jag shoppade inte heller... Men jag köpte film, ganska så jävla mycket film. Den personen som sa att pengar och materialism inte gör en lycklig var en fattig jävel som enbart inte visste hur han skulle spendera sina pengar. Att pengar inte gör en lycklig, det är bara en lögn vi säger till de fattiga för att de inte ska revoltera. Eller hur?

Detta är enbart några av dem filmer som jag la i den virituella varukorgen... När jag sedan plockade ihop kollaget här nedanför, så insåg jag mönstret i filmerna jag köper. Överlag är det actionfilmer, eller hur? Nja, jag är noga med vad jag väljer för komedi-filmer. Buskishumor, tonårshumor och Adam Sandler går fett bort, det kan jag säga. Jag väljer kvalitétshumor som Napoleon Dynamite och Old School. Tja, vad sa vi om tonårshumorn? Men när jag ändå babblar om tonårshumor så kan jag berätta att jag hatar, jag menar hatar, tonårsfilmer. Filmerna är fyllda med fånigt drama som jag kräks på. Clichéerna är omåttliga och snälla, kan det inte sluta oväntat någon gång? Helst vill jag att den där töntiga tjejen som raggar på den coola killen får HIV efter deras omtalade jävla prom-night eller att någon får en jättekiwi i huvudet... Där har vi stories att jobba vidare på! Ska jag se drama ska jag se något fruktansvärt drama, gärna då de skjuter varandra i bröstkorgen och hoppar mellan bilar. Blod, svett och tårar för fan! Inte pom-poms, high-school och skådespelare som ska föreställa sjutton men är 30 bast. Usch.

Äntligen! Nu drar Premier Leauge igång igen, och jag är mer taggad än någonsin. Förra Premier Leauge var en besvikelse från Chelseas sida, de tände till alldeles för sent. Ancelotti gjorde ingen succé och inte heller Scolari som visade sig vara ett jävla nerköp. Nu har André Villas-Boas ersatt Ancelotti och jag förväntar mig stordåd... Det kanske låter som om jag kräver lite för mycket, men nej. Personligen är jag inte alldeles för bekant med Villas-Boas, men under försäsongen har han lett Chelsea bra och vi hoppas på att det fortsätter så.

Nu möter Chelsea, Stoke City på bortaplan. Andra halvlek har gått förbi och det står 0 - 0, men jag känner på mig att det här ska gå bra. Så vad har vi att se fram emot? Succé för Chelsea ledandes av Villas-Boas hoppas jag på. Förhoppningsvis är detta en manager som flyttat till Stamford Bridge för att stanna ett tag. Kontraktet skrevs den 22 juni 2011. Vad kan jag säga? Överaska mig! (Positivt såklart...)

Förresten så är det denna månaden 10 år sedan vår älskade Frank Lampard började sin första säsong i Chelsea. Det är riktigt jävla stort, och värt att fira. Tja, det blir en kaka på det för min del.

Efter att ha städat mitt skrivbord, eller städat och städat... Så insåg jag att jag behöver ett större, ett ganska mycket större. Nej, jag är inte bredaxlad eller american-size men jag har en tendens att sprida saker åt höger och vänster. Det i sig kräver mycket plats. Så jag funderar på något enkelt från EM som på bilden här nedanför...

Från EM

 

Eller så kör man på stort från första början... Detta skrivbordet ser ganska maffigt ut! Dessutom verkar det som om en sekreterare ingår i det. Inte helt fy och skam va? Taget!

 

Nyss hemkommen från en mysig filmkväll hos Fanny. Vad ni ser på bilden är ett försök till nyttighet... Men någonstans på vägen så gick det åt helvete. Huset vid vägens ände och Boogeyman 3 stod på filmschemat. Då är frågan, har jag några reflektioner? Japp... En svensk skräckfilm, Huset vid vägens ände, kan vara förbannat läskig, men blandar man in skånska i det hela så blir det skrattretande. I och för sig kanske jag ska passa mig för vad jag säger, med tanke på att jag var livrädd och inte ens kan säga korv eller smörgåsbord korrekt. Boogeyman 3 var jag också livrädd för, delvis för att Boogeyman såg ut som en blandning mellan Samara i The Ring och Exorcist-bruden från 1973. Fruktansvärt ful jävel alltså...

Hemkommen från Karlshamn nu och jag väger antagligen fem kilo mer än vad jag vanligtvis gör... Såhär i efterhand kan jag starkt rekommendera Fiskstugan Wägga i Karlshamn, beställ då gärna ett skaldjursfat som vi glufsade i oss av. En kopp kaffe efter det där och jag somnade som ett barn i bilen...

Det enda minuset skulle vara de där jävla änderna som svansade omkring på området, men vi satt ju inne som tur väl var. Sen får man väl änderna och andra fula flygande/nästan-flygande djur på köpet när det ligger vid havet. Jag kan acceptera det, fast jag hatar änder... och djur. Det är därför jag äter dem.

Struntsamma... Morsan säger att jag duger som jag är i alla fall. Drar iväg nu för att kalasa, och jag tar till och med med mig systemkameran som jag inte nyttjat på ett jävla tag nu. Blir nog superb.

Seriously, bitches... Jag ska till Karlshamn idag och äta, äta mycket. Inte en tallrik med köttbullar och potatis på IKEA, utan sådär motbjudande mycket. Visste ni att det var i det antika Rom de i princip uppfann bulimin? Appropå att käka mer än vad man ska... De hade ställen där de serverade löjligt mycket mat och där gästerna fick kittla sig med en fjäder i halsen, för att kräkas upp maten, så att de kunde äta mer. Jag tycker väl att bufféerna är lite enformiga nu för tiden!



En bild från förra sommaren här ovan. Som bevisar följande...
... att jag hade lägre IQ.
... att jag var bredare.
... och att ta fönstervägen kittlar spänningsnerverna mer än att använda något så simpelt som en jävla dörr.

Ovan ser ni en bild på ett får och ett fårarsle. De har nämligen får i närheten där min farmor och farfar bor... Charmigt va? I alla fall så är jag hemkommen nu och vad har jag att säga? Jo, att jag är bäst på Cloedo och inte så illa på Poker heller faktiskt. Har man is i magen och är lagom dum så kan man vinna, man behöver inte ens ha talang.

Det jag tänkte säga, med tanke på bilden, är att jag kommer sakna sommaren. Sommaren är ju slut? Fan, det var ju 9°C vid klockan tolv idag... Om det är såhär sommaren är, då längtar jag inte efter vintern om inte någon jävel skjuter en björn som jag kan gå runt i. Då kanske jag åtminstone överlever liksom.

Nu ska jag se på Night Of the Living Dead från 1990. Jag har ett kärleksfullt och skruvat förhållande till zombies... Hur som helst så speglar de väl människans apati till allting i dagens samhälle, vår framtid och till sina medmänniskor. Men det kanske ändå är lite mer praktiskt med idioter istället för zombies, majoriteten av alla idioter försöker ju inte äta upp dig. Oftast.

Låt mig presentera dagens låt. När jag lyssnar på den känner jag mig sådär rosa och luftig som sockervadd, typ. Nu ska jag duscha och byta kostym... Ingen mer matlagning på ett tag säger jag ta mig fan. Jag har vispat så mycket béarnaisesås så att jag har fått blåsor, trots det så ville såshelvetet inte bli tjockt. Livet är så fruktansvärt.

Efter att ha socialiserat ytterligare så känner jag att det är på god tid att jag får ha en egen jävla filmkväll... Det finns nästan aldrig någon som ser det storslagna i alla filmer, som jag ser. Men är det någon film jag älskar så är det Gladiator. Det är antagligen min absoluta favoritfilm och jag tvivlar på att någon kommer att ersätta den, någonsin. Den har ju liksom allt det där som en film ska ha... Joaquin Phoenix, blod, förfining av verkligheten och incestiösa förhållanden. Fantastiskt! Så ikväll blir det Gladiator, Hotel Rwanda och Maffiabröder.

Ingen jävla romantisk komedi film-skit. Jag vet att dessa filmer jag ska se också är förfinade av Hollywood, men de är åtminstone inte en bunke full med geggigt, rosa fluff... Eller något. Är det något jag avskyr så är det romantiska komedier. Fuck me, Seth Rogan och Katherine Heighl skulle aldrig hålla ihop i den riktiga världen om man iscensatte På Smällen. Sen är det väldigt osannolikt att två främlingar som Cameron Diaz och Kate Winslet, i The Holiday, skulle byta kontinenter och liv över internet... Hade det varit på riktigt så hade Kate Winslet varit en 53-årig gammal gubbe, med ett brottsregister längre än de åtalade i Nürnbergs tillsammans, som lurat över Diaz till en mysig stuga utanför London och gömt henne i ett skjul i tio år för att ha våldsex med henne mot hennes vilja. Just sayin'.

Förresten... Visste ni att de verkliga gladiatorerna i antika Rom faktiskt inte alls hade en kropp som Russel Crowe? Näe, det var lite småfeta till fördel för att tåla lite knivstick och sådant. Fast ärligt talat så gjorde Hollywood rätt i att förfina den biten. Vem fan hade tagit Jack Black seriöst i ett sådant här scenario liksom? Ingen. Inte ens den personen som anmälde Grotesco, Bögarnas Fel, för hets mot folkgrupp hade tagit det seriöst. Ingen alltså.

Ja, på bilden nedan ser ni ju hur vacker jag är på morgonen. Fan, inte undra på att jag bara vinner andrapris i skönhetstävlingar på Allmäningen i Monopol! Vad jag ville framföra med bilden var att jag hade en Håkan Hellström-tisha på mig, underligt va? Det tyckte jag också.

Nu är jag hemma, och kan äntligen uppdatera riktigt! Tisdagen var riktigt trevlig, men något Ice Age-maraton blev det inte, trots att jag försökte smyga in det! Istället blev det Eva & Adam, och det dög faktiskt lika bra. Jag minns hur jag som liten knodd brukade kolla på det, tyckte att Evas storebror Tobbe var snygg som satan och önskade att jag hade en charmigt knäpp familj precis som Eva. Min familj är liksom bara knäpp...

Vad gör jag nu? Brygger kaffe. Känner lite att jag måste stilla mitt kaffemissbruk, som har fått lugna ner sig under cirkus två dagar. Jag har kontroll över det, jag kan sluta, men jag vill inte det. Visst brukar det låta så?

Näe, nu ska jag invadera kylskåpet... För när jag har varit iväg så blir alltid kylskåpet proppfullt! Jag ser ingen koppling?

Dagen har bara dragit förbi, så någon uppdatering har det dessvärre inte blivit. Jag ska dra iväg nu igen, så fort som möjligt faktiskt. Ikväll blir det i alla fall Monopol(attendance is not optional!) och lite annat trevligt. Så imorgon hörs vi mina vänner.

... Satan vad man önskar att man var på Way Out West nu. Hade ju velat se Prince! Liksom, en riktig diva måste man se live någon gång. Hoppas att han spelar Purple Rain, det ska ju trots allt regna, så blir det nog purple då? Torrt Mia, torrt...

Denna dagen får faktiskt en tumme upp. Snart så ska jag dra mig utanför finfina Lessebo till Flisan med ett par andra tjejer. Planen är att spela sällskapsspel(jag älskar sällskapsspel!) och äta tacos. Vad dem inte vet ännu är att jag tar med mig Kejsarens Nya Stil, Dawn Of the Dead och Ice Age 1 - 3. Film på mina villkor är film när den är som bäst.

 

Jag är hyfsat tacksam för att vi har slöa köksknivar hemma. Ett vredesutbrott från min sida brast ut när jag insåg att min planering med maten, städningen osvosv (låter som en gammal kärring) var allt annat är planerad rätt. Så tack för slöa köksknivar, för helvetet kunde inte ens skära igenom en oxytterfilé riktigt och beviserligen inte mig heller. Så det var väl på gott och ont. Dagens tips till er... Gör inte pytt-i-panna, köp skiten fryst istället. Det är liksom inte värt allt jävla problem, vare sig det är ekologiskt, odlat i din egna trädgård eller om det är så pass närproducerat så att du huggit av en bit av dig själv. Pytt-i-panna är helt enkelt för omständigt. Seriöst, jag fixar en nobelmiddag utan ansträngning nu efter denna dagen. Det tog fan tre jävla timmar. Nu ska jag ha tacos.

Båtmotorer är ta mig fan inte nådiga, det ska jag berätta för er. Med kroppsstyrkan av en mörbultad hamster(tror dock inte en hamster tål så mycket mörbultning innan den faktiskt dör) så var det ännu mer utmanande än vad det hade varit för valfri kotte.

Nu när jag kollar igenom lite gamla bilder blir jag enbart jävligt deprimerad... Tiden då jag inte hade tandställning är ett minne jävla blott. Saken är den att jag kan inte le normalt längre, jag har fått smilgropar(inget fel med det, men jag gillar inte det på mig) och jag har skav i käften. Att jag sedan är seg och envis som Queen Elisabeth som helt enkelt aldrig vill fucking dö, underlättar inte heller... Jag vägrar att göra det mindre plågsamt med vax, jag vägrar.

Ser ni att jag inte hade tandställning där? Aaaah, miss those days säger jag bara.

Morgonkaffet... Check! Genomgång av almanackan... Check! Frågan är enbart hur jag ska hinna med allt, för det lär jag inte göra. Men nu har jag i alla fall min första lediga dag, ja eller första och första, nästan första i alla fall. Hur firar man det? Inte med att åka utomlands i alla fall... Jag får vänta till jul då Filippinerna väntar, sedan i Februari bär det av till Österrike och därefter kanske till ett annat ställe framåt våren. Men om det är någonstans jag vill åka så är det ta mig fan till Brygge. Vad fan är Brygge tänker ni? Se In Bruges så kommer ni antagligen bli lika kära som mig (Det är i Belgien).

Förstår ni hur häftigt det vore att ha varit på samma hotell som Colin Farrell? Brendan Gleeson? Sen sist men inte minst... Ralph Fiennes? Allas vår store Voldemort (ja, jag sa det!)! Så om ni inte har sett filmen heller så får det bli dagens filmtips, för den är... Storslagen och en av mina absoluta favoritfilmer. Den krigar med bl a Crash och Gladiator i toppen. Storslaget.

Mumford & Sons - The Cave

 

Dagens låt kan jag väl kalla det. Låten känns lite religiös på något vänster, men jag tycker om den trots det. Även om klockan inte alls är mycket så ska jag synkronisera min iPod, koppla in mina Monster-hörlurar och slagga i sängen. Kanske tar jag upp en skål med mandel och knaprar lite... Fast jag får lite utslag av det, men vad är det de säger? If you aren't living on the edge, you're taking up too much space. Fan vad edgy jag är, käkar mandel liksom.

Läs hela artikeln här

Med tanke på att det är ett faktum att Kina kommer att gå förbi USA som den största ekonomin i världen inom 10 år så kan vi räkna ut USA. Det känns som att dem har haft sin stortid. Men medan jag läste den här artikeln så funderade jag lite, hur blir det med språket i framtiden? Kommer våra barn lära sig engelska i samma utsträckning, eller är det kinesiska som kommer bli the shit?

 

Liten snabblektion på kinesiska fraser, hittade lite på nätet... Bara så att man hänger med i utvecklingen liksom. När vi om tjugo år ska prata lite på kinesiska med någon yngre som kommer från ett annat land så vill man ju inte svettas som en hora i kyrkan om man säger så.

Passande och öppnande komplimang, om ni nu är i en trädgård och det är personen i frågas trädgård... Annars kan det bli lite konstigt.
Vilken vacker trädgård du har!

Sen har vi ju den självklara dissen som man måste känna till...
Vi ses senare.
dāi huì ér jiàn

 

Min källa till allt detta var denna sidan, så om ni någonsin säger något av detta till någon och de blir förbannade så skyll inte på mig... Don't shoot the messenger liksom.

Jag har aldrig i hela mitt liv varit såhär rädd, för att jag ska behöva amputera bort min lilltå... Den har ändå gått igenom en del kan jag lova. När man har ett skoskav stort som Texas, everything is bigger in Texas you know, och gått barfota i smutsigt regnvatten är risken ganska stor. Nu börjar jag väl bli sjuk också... Love life, helt enkelt.

Förbereder mig för lite film nu tror jag... Kill Bill eller Mulan? Båda innehåller asiater, fighting och antagandet att kvinnor är sämre. Men Kill Bill innehåller ju trots allt nermosade ögon och för att inte glömma The Pussy Wagon. Kill Bill it is...

Source of the fatness

Jag lägger upp denna bilden som utfyllnad och ego-boost enbart för att jag inte ska känna mig så fet efter att jag köpte en nuggetbox igår.

Tummen ner till vädret. Eller, egentligen är det helt okej... Men jag vill ha strålande solsken, inte något halvtaskigt. Så nu drar jag längre upp på gatan, därefter vidare till Växjö om allt går som tänkt. Kanske åker jag en karusell idag? Tror fan att jag ska göra det alltså. Karusell är ju kul.

Karl-Oskardagarna i samband med Rix FM(som jag iofs inte var på) i Växjö är en gång om året. Jävla tur är väl det! För det finns inte någon dag(ar) då så många fulla ungdomar samlas på en relativt liten area i Växjö. Så vad hände igår? Inget anmärkningsvärt förutom att mina fötter gick sönder i princip, skoskav, och att jag inte har min mobil. Jag som till och med dedikerade ett helt jävla inlägg till hur mycket jag hatar min mobil saknar den lite grann nu. Den är ganska bra att ha för att ringa människor. Typ.

Nu blir det frukost för första gången på ett väldigt bra tag. Müms. Sen kan ni ju ta en check på videon här nedanför, som ni antagligen redan har sett... Men har ni inte det så har ni noll koll, honestly. Det är såna här videos över trash som förgyller mina dagar. Tack.

Oh snap! Bitch better watch out!

Update: Är bara tvungen att lägga in remixen... Jag har inte hjärta till annat faktiskt. Även om den är så gammal så att den hade kunnat hamna på Naturhistoriska muséet, så är jag tvungen.

 

Alltså, jag tragglar ju fram mig i köket... Det går väl hyfsat. Men att kombinera grekisk sallad med omelett kanske inte var lysande. Fast ni vet ju hur det blir när man är riktigt hungrig? Helt plötsligt passar ketchup och Ben N' Jerrys tillsammans. Sen såg ju dressingen förjävlig ut... Färgen på tomatpuré är ju horribel. Förstår faktiskt inte varför jag lägger upp en bild på det ens, det ser knappt ätbart ut. Nej, skrev inte det sista för att jag vill höra saker i stil med "Men Mia, jag tycker din omelett är supersöt!", "Det där ser riktigt gott ut. Jag slår vad om att det passade bra ihop!" eller "Dressingen ser inte alls ut som apskit!"

Nu ska jag byta ansikte och duscha. Sista jobbdagen var idag förresten! Skönt men tråkigt. Kommer sakna mina rutiner och det faktum att jag kan gnälla, på svenskt vis*, när någon har bytt plats på något eller dylikt.

Jaja, jag vet... Bilden är fan mindre än en mygfitta kokt i tre vatten, men struntsamma. Saken är den att Risenta är onda. Hur svårt kan det vara att göra en förpackning som är återförslutningsbar? Alltså, jag bara undrar! För om den var återförslutningsbar så skulle människor slippa spilla ut sexhundratrettiomiljarder små jävla röda linser på köksgolvet, skaka av mattorna, dammsuga upp skiten, lägga tillbaka mattorna och äta dubbelt så mycket linser som det var tänkt från början... Enbart för att det krävdes så mycket energi för att städa upp på grund av att förpackningen inte var återförslutningsbar. Just sayin'.

Det här är riktat mot er Risenta... I'll keep a close eye on you, bitches.

Jag är rädd att jag tagit mig vatten över huvudet... Familjen och jag invarderade City Gross idag och jag gick igenom hela min inköpslista, tanken är ju då att jag ska bunkra upp med massa rätter i frysen som man kan plocka fram när man har lust för det. Så när jag såg alla kassar, fulla med varor som jag ska använda, som jag ska laga mat av insåg jag att (nu kommer vatten-metaforen igen) att jag var ute på för djupt vatten. Det är som de där klassiska historierna hur advokaten gjorde tjänsteflickan på smällen, han inbillade sig att han faktiskt var kär i henne, de rymde och han stack halvvägs genom förlossningen när halva ungen, kletig i diverse kroppsvätskor och blod, låg ute i halmen och han insåg att det där var inte alls vad han hade tänkt sig. Nja, det där är nog ingen klassisk historia när jag tänker efter... Nu hittar jag bara på.

Klart att jag saknar Filippinerna. Det är nästan så att jag har svårt att sätta ord på det... Men kulturen där, människorna och även det illaluktande och smutsiga vattnet vid sidan om gatan, som vi alltid slog ner badmintonbollen i, saknar jag. Boracay är absolut den vackraste platsen jag varit på i hela mitt liv. Det slår de smålandska skogarna (kanske inte helt förvånande), de franska solrosfälten och Belgiens grönska. Även om det är fantastiskt att mosa ner sina fötter i den vita sanden med det kristallklara och ljusblåa vattnet upp till knäna, så är den bästa känslan på Filippinerna den när jag sparkar av mig mina flipflop och går in i det stora vita huset där jag som liten(haha, och även på senare tid...) lekte med kompisar, kollade på wrestling till sent på natten och åt den där fruktansvärt goda maten som bara smakar bäst vid barbänken hos mormor och morfar.

Här nedanför så får ni ett litet kollage som jag plockade ihop sen förra resan, lite gamla bilder, då främst från Boracay. Till jul blir det ett återbesök på Filippinerna, och om allt går som tänkt... Så blir det ett besök på Boracay året därefter.

Ett stycke Kaffe Mocca. Dessa jävla kvinnosysslor börjar gå mig över huvudet märker jag. Ska nog äta en stek, lukta mig under armhålan eller antasta lite kvinnor gåendes i samhället... Något manligt måste jag göra. Balans kallas det.

Även om jobbet har varit jättetrevligt osvosv, så ska det bli riktigt skönt med lite sommarlov såhär innan skolan börjar igen. Man blir oerhört fast med bestämda arbetstider och får jag lust att åka in till Växjö för att dricka en islatte och äta något med mycket socker i vid Växjösjön så funkar inte det. Känns ju för fan som om jag har barn...

Nu ska jag ägna lite tid åt att läsa, för idag... Ska jag bara läsa. Tja, jag ska göra en kaffe också kanske. Kaffe behövs.

 

De småländska skogarna är enbart onda, groteska och rent utav jävliga. Medan man är ute på en två timmarspromenad med Stina, pratandes och har det trevligt så dyker den här fule jäveln upp. Nu när jag har reflekterat över händelsen så kanske det var dumt av mig att slå den med Stinas paraply. Guess that Karma's gonna bite me in the ass...

Jag har en förkärlek för tv, och speciellt då för kreativa reklamer. Om det finns något som är bättre än kreativa reklamer så är det gamla och kreativa reklamer... Huh, man blir ju alldeles nostalgisk! Minns ni hur Ipren-mannen brukade hoppa runt? När snubbarna frågade vart brudarna var? Och att Whiskas var det katten ville ha, om den själv fick välja? Reklam är manipulativt och helt jävla fantastiskt. Förutom, när det avbryter en film. Då vill man bara göra haggis av reklambyråns anställda.

Det där! Det är en riktig kompis.

 

Tänk tiden då MSN faktiskt fortfarande var grejen... Man samlade på sig en massa fula smileys och vibbade varandra. Nej, nu för tiden ska det vara den tråkiga facebook-chatten tydligen.

 

Reklamen är skön... Men fattar faktiskt inte dess slogan. Polly, unik som du? Massa runda små bruna pluttar som blir kladdiga om du håller dem i handen för länge. Jaha, men tack! Nu när jag kan relatera till godiset och allt så vill jag ju definitivt köpa det.

 

Det där var riktigt fyndigt! Fan, det är så att man saknar Telia-familjen något otroligt.

 

Konkurrens... Jag älskar det.

 

Jo men tjena att Tom Cruise lyckades med allt själv i alla Mission Impossible-filmerna... Någon gång måste han ha tagit hjälp av Poolia i alla fall.

Solningen? Den gick bra. Maten? Den gick också bra. Relativt bra. Grejen är att jag inte uträttar några stordåd i köket och skulle nog antagligen få under 12 poäng om jag var med i Halv åtta hos mig. Men detta blev inte helt illa, ägghack med crabfish. Jaja, jag vet... Crabfish är överblivna fiskrester och tvättäkta skit som inte ens en hund skulle äta, men det var det enda jag hade hemma i köttväg som inte var vegetariskt eller schnitzel. Det blev bra, men inte så jävla bra så att ni får något recept. När jag ändå håller på att rabbla upp oviktiga detaljer i min matlagning så kan jag säga att jag har gjort majonäsen själv. Så en vacker dag kommer jag bli en perfekt hemmafru... Om jag nu förlorar alla mina ambitioner och min självrespekt det vill säga.

Näe, jag ska fan dra ut och sola nu... Jag ger fullständigt fan i att solen har gått i moln, jag får väl låtsas eller någonting. Det är liksom ett ganska stort projekt att bära ut solstolen, så gör jag det, då ska jag sitta i den. Även om det börjar snöa, man vet ju aldrig med vädret här.

Tja, duger det att sola i?